Mitt ibland bortglömda ting gror ett uns av viljans makt. Slumrande för blinda folk, skapad för nomader. Rotlöst söker det sin plats bortom givna fördomsfack. Omtöcknat i s***na rum, viss om ständig mognad.
Över orons karga tid virvlar obundhetens själ. Som ett stoft från svunnen tid minner den om frihet. Genom trolöshetens gräns banar den en stig av hopp. Likt ett lönnlöv ger den liv trots fast dagen bleknar.
Något lät mig fångas, att växa och att vissna.
Någon lät mig rymma, att sväva och att falla.
Över orons karga tid virvlar obundhetens själ. Som ett stoft från svunnen tid minner den om frihet. Genom trolöshetens gräns banar den en stig av hopp. Likt ett lönnlöv ger den liv trots fast dagen bleknar.
Något lät mig fångas, att växa och att vissna.
Någon lät mig rymma, att sväva och att falla.