I det starkt förvrängda som har gett oss visshet bultar orons jämna slag.
Det som var det rätta har igen förgrumlats till en lära bygd på lögner.
Dömd till att falla reser jag mig upp i brinnande extas, men i stillhet.
Snart ska jag fyllas av ruset som ger ro, och stiga mot bottenlösa höjder.
Vad som styr mitt sinne har nu åter formats till ett rotlöst skri i natten.
Jag som såg det döda vakna upp till trastsång har nu åter valt att sova.
Varje mardröm skänker mig ett uns av häpnad om att ständigt trotsa mörkret.
Vem levde vår barndom, närde vår längtan, och låste sen allt ute?
Det som var det rätta har igen förgrumlats till en lära bygd på lögner.
Dömd till att falla reser jag mig upp i brinnande extas, men i stillhet.
Snart ska jag fyllas av ruset som ger ro, och stiga mot bottenlösa höjder.
Vad som styr mitt sinne har nu åter formats till ett rotlöst skri i natten.
Jag som såg det döda vakna upp till trastsång har nu åter valt att sova.
Varje mardröm skänker mig ett uns av häpnad om att ständigt trotsa mörkret.
Vem levde vår barndom, närde vår längtan, och låste sen allt ute?