Först när regnen kom
och högervinden ven
Tog jag ett tåg från Stockholm
vida världen via Flen
Med den vagaste av planer
och inget nytt att komma med
Och det fanns inget att egentligen fly från
bara inget mer att ge
Först när regnen kom
förstod jag nåt var fel
Det var en stilla skakning
under gatorna, långt ner
Det var den vgaste förvarning
varken mindre eller mer
och det fanns inget att egentligen fly från
det fanns ingen tid att be
Och en vidöppen väg rullar ut framför oss
i en ödelagd stad där ateister bär kors
jag säger till dig det var tur att du kom
jag har skyhöga krav och det här är lagom
men det är inget för mig
Först när våren kom
med solidaritet
längtade jag hem till Stockholm
förstod jag vidden av mitt svek
Och med den lamaste av ursäkter
varken samtal eller brev
Så fanns det inget att egentligen säga
det bara blev som det blev
Och en vidöppen väg rullas ut framför oss
från en ödelagd stad där ateister bär kors
Jag säger till dig det var tur att du kom
jag har skyhöga krav och det här är lagom
men det är inget för mig
Det blev en ensam lång väg hem
Det blev en ensam lång väg hem
Det blev en ensam lång väg hem
Det blev en ensam lång väg hem
Det blev en ensam lång väg hem
(English)
At first when the rain came
And the right wind howled
I took a train from Stockholm
To the wide world via Flen
With the vaguest of plans
And nothing new to come to
And there was nothing to really flee from
Just nothing more to give
At first when the rain came
I knew something was wrong
There was a quiet shaking
Under the streets, far down
It was the vaguest premonition
Neither less or more
And there was nothing to really flee from
There was no time to pray
And a wide open road rolls out before us
In a ruined city where atheists wear crosses
I say to you it was lucky that you came
I have sky high standards and this is just right
But it is not for me
At first when the spring came
With solidarity
Longing home for Stockholm
I realized the extent of my betrayal
And with the lamest of excuses
Neither calls or letters
So there was nothing to really say
It just was as it was
And a wide open road rolled out before us
From a ruined city where atheists wear crosses
I say to you it was lucky that you came
I have sky high standards and this is just right
But it is not for me
It was a lonely long way home
It was a lonely long way home
It was a lonely long way home
It was a lonely long way home
It was a lonely long way home
och högervinden ven
Tog jag ett tåg från Stockholm
vida världen via Flen
Med den vagaste av planer
och inget nytt att komma med
Och det fanns inget att egentligen fly från
bara inget mer att ge
Först när regnen kom
förstod jag nåt var fel
Det var en stilla skakning
under gatorna, långt ner
Det var den vgaste förvarning
varken mindre eller mer
och det fanns inget att egentligen fly från
det fanns ingen tid att be
Och en vidöppen väg rullar ut framför oss
i en ödelagd stad där ateister bär kors
jag säger till dig det var tur att du kom
jag har skyhöga krav och det här är lagom
men det är inget för mig
Först när våren kom
med solidaritet
längtade jag hem till Stockholm
förstod jag vidden av mitt svek
Och med den lamaste av ursäkter
varken samtal eller brev
Så fanns det inget att egentligen säga
det bara blev som det blev
Och en vidöppen väg rullas ut framför oss
från en ödelagd stad där ateister bär kors
Jag säger till dig det var tur att du kom
jag har skyhöga krav och det här är lagom
men det är inget för mig
Det blev en ensam lång väg hem
Det blev en ensam lång väg hem
Det blev en ensam lång väg hem
Det blev en ensam lång väg hem
Det blev en ensam lång väg hem
(English)
At first when the rain came
And the right wind howled
I took a train from Stockholm
To the wide world via Flen
With the vaguest of plans
And nothing new to come to
And there was nothing to really flee from
Just nothing more to give
At first when the rain came
I knew something was wrong
There was a quiet shaking
Under the streets, far down
It was the vaguest premonition
Neither less or more
And there was nothing to really flee from
There was no time to pray
And a wide open road rolls out before us
In a ruined city where atheists wear crosses
I say to you it was lucky that you came
I have sky high standards and this is just right
But it is not for me
At first when the spring came
With solidarity
Longing home for Stockholm
I realized the extent of my betrayal
And with the lamest of excuses
Neither calls or letters
So there was nothing to really say
It just was as it was
And a wide open road rolled out before us
From a ruined city where atheists wear crosses
I say to you it was lucky that you came
I have sky high standards and this is just right
But it is not for me
It was a lonely long way home
It was a lonely long way home
It was a lonely long way home
It was a lonely long way home
It was a lonely long way home