Jag åt min gröt och läste tidningen
tog väskan i min hand och kysste kärringen
Djup låg snön och natten såg mitt spår
Där på vägen som jag traskat fram i tretton långa år
Denna dag låg vinden på från nord
Vi svetsade på däck, trettio meter över jord
Då hörde jag ett dån och någon som skrek: "Sven!"
Men allt försvann i blod och eld och det blev natt igen.
Så vaknade jag upp i en kista utav gran
och tänkte att "det här, det liknar ju själva fan"
Och kärringen hon grät och var likblek i sin syn
Medan prästen bad till herren gud med näsan sin i skyn
Sen firades jag ner till min enkla lägenhet
och börja rulla tummar i min tysta ensamhet
Då var det någon som sa: "Kamrat, och bästa lik!
Välkommen till de mördades fria republik."
Där bland sten, bland rötter sand och mull
låg människor i led, hela jorden var full
av kvinnor och män som arbetat en gång
Och de reste sig så jorden skalv och stämde upp en sång
Vi mördades i den svenska industrin
Vi är femhundra per år som blir slaktade som svin
I fabrikerna där man suger ut vår märg
och störst av alla mördare är Peter Wallenberg
Det var vi som höll igång hans fabrik
Det var vi som föll och blev burna utr som lik
Vi bugade för bödeln, vi gödde honom stor
Medan sossarna och facket sprang och putsade hans skor
Nu kräver vi hämnd, hör vårt bittra skrik
Det hörs genom sirenerna i varje fabrik
Det hörs i vindens sus och i höga furors sång
och det kräver att du gör din plikt och hämnas oss en gång
Genom maskinerna sjunger vi för er
Studera Marx och Lenin och förena er
Klass mot klass måste striden stå
Och i tysthet ska vi stiga upp och vara med er då
tog väskan i min hand och kysste kärringen
Djup låg snön och natten såg mitt spår
Där på vägen som jag traskat fram i tretton långa år
Denna dag låg vinden på från nord
Vi svetsade på däck, trettio meter över jord
Då hörde jag ett dån och någon som skrek: "Sven!"
Men allt försvann i blod och eld och det blev natt igen.
Så vaknade jag upp i en kista utav gran
och tänkte att "det här, det liknar ju själva fan"
Och kärringen hon grät och var likblek i sin syn
Medan prästen bad till herren gud med näsan sin i skyn
Sen firades jag ner till min enkla lägenhet
och börja rulla tummar i min tysta ensamhet
Då var det någon som sa: "Kamrat, och bästa lik!
Välkommen till de mördades fria republik."
Där bland sten, bland rötter sand och mull
låg människor i led, hela jorden var full
av kvinnor och män som arbetat en gång
Och de reste sig så jorden skalv och stämde upp en sång
Vi mördades i den svenska industrin
Vi är femhundra per år som blir slaktade som svin
I fabrikerna där man suger ut vår märg
och störst av alla mördare är Peter Wallenberg
Det var vi som höll igång hans fabrik
Det var vi som föll och blev burna utr som lik
Vi bugade för bödeln, vi gödde honom stor
Medan sossarna och facket sprang och putsade hans skor
Nu kräver vi hämnd, hör vårt bittra skrik
Det hörs genom sirenerna i varje fabrik
Det hörs i vindens sus och i höga furors sång
och det kräver att du gör din plikt och hämnas oss en gång
Genom maskinerna sjunger vi för er
Studera Marx och Lenin och förena er
Klass mot klass måste striden stå
Och i tysthet ska vi stiga upp och vara med er då