öde låg landet, landet av stenar,
landet av granar, av renlav och häll
och jorden gav liv åt maskar och örnar,
och lemlar och vargar, bland snöklädda fjäll
men så en morgon steg dina fötter,
stora och tunga på otrampad mark
och landet, det grep dig med hungriga armar,
och kämpande mot dig på liv och på död
men människans styrka, den skulle segra,
fast klipphällen färgades röd
men friheten dränktes i piskornas välde,
privategendomen tog dig till slav
och jorden drack blod, och jorden drack tårar,
och tistlarna växte på trälarnas grav
men så en morgon så höjdes ditt stridsrop,
klasskampen föddes med yxa och påk
och hövdingens kämpar, de svingade svärden,
och kämpade mot dig på liv och på död
men människans styrka, den skulle segra,
fast boplatsen färgades röd
i pesthärjat land du dikade kärren,
och marken gav gröda till tack för din svett
men jorden bestlagtogs, och snart fick du plöja,
blott för att göda en rikemansätt
men så en morgon så stod du vid stugorna,
redo att kämpa för åkrar och bröd
och godsherrens knektar, de höjde gevären,
och kämpade mot dig på liv och på död
men människans styrka, den skulle segra,
fast byvägen färgades röd
en dag sa baronen: gå från min åker!
ditt arbete gör mej ej tillräckligt rik!
och hungrig och frusen kom du till staden,
där du fick jobb uppå närmsta fabrik
men så en morgon slocknade eldarna,
nävarna höjdes och du gick i strejk
och borgarnas knektar med piskor och sablar,
dom kämpade mot dig på liv och på död
men människans styrka, den skulle segra,
och fanan, den färgades röd
o, du som har burit mitt frö genom natten,
var det blott för att få se mig ge opp
jag svär vid ditt namn att det var ej förgäves,
du bar dessa plågor, och bar detta hopp
ty kanske i morgon står vi som kamrater,
när arbetarklassen gör revolution
må borgarnas härar marschera emot oss,
och kämpa emot oss på liv och på död
ty människans styrka, ska än en gång segra,
fast asfalten ska färgas röd
landet av granar, av renlav och häll
och jorden gav liv åt maskar och örnar,
och lemlar och vargar, bland snöklädda fjäll
men så en morgon steg dina fötter,
stora och tunga på otrampad mark
och landet, det grep dig med hungriga armar,
och kämpande mot dig på liv och på död
men människans styrka, den skulle segra,
fast klipphällen färgades röd
men friheten dränktes i piskornas välde,
privategendomen tog dig till slav
och jorden drack blod, och jorden drack tårar,
och tistlarna växte på trälarnas grav
men så en morgon så höjdes ditt stridsrop,
klasskampen föddes med yxa och påk
och hövdingens kämpar, de svingade svärden,
och kämpade mot dig på liv och på död
men människans styrka, den skulle segra,
fast boplatsen färgades röd
i pesthärjat land du dikade kärren,
och marken gav gröda till tack för din svett
men jorden bestlagtogs, och snart fick du plöja,
blott för att göda en rikemansätt
men så en morgon så stod du vid stugorna,
redo att kämpa för åkrar och bröd
och godsherrens knektar, de höjde gevären,
och kämpade mot dig på liv och på död
men människans styrka, den skulle segra,
fast byvägen färgades röd
en dag sa baronen: gå från min åker!
ditt arbete gör mej ej tillräckligt rik!
och hungrig och frusen kom du till staden,
där du fick jobb uppå närmsta fabrik
men så en morgon slocknade eldarna,
nävarna höjdes och du gick i strejk
och borgarnas knektar med piskor och sablar,
dom kämpade mot dig på liv och på död
men människans styrka, den skulle segra,
och fanan, den färgades röd
o, du som har burit mitt frö genom natten,
var det blott för att få se mig ge opp
jag svär vid ditt namn att det var ej förgäves,
du bar dessa plågor, och bar detta hopp
ty kanske i morgon står vi som kamrater,
när arbetarklassen gör revolution
må borgarnas härar marschera emot oss,
och kämpa emot oss på liv och på död
ty människans styrka, ska än en gång segra,
fast asfalten ska färgas röd