Skarp som nordanstormen,
allas kamp mot alla
kyler genom märgen
och gör hjärtan kalla.
Det som lövomrankat
lyste varmt i solen
liknar snart en boning
på en ö vid polen.
Men ännu därinne
milda känslor bygga,
sitta där och sörja,
lutande och skygga.
Stundom de mödas
kylas fjättrar skaka,
vilja ut, men stappla
frysande tillbaka.
Kampens bistra frostvind
isar allt det varma,
alltför kallt är livet
för de veka arma
Längre lider vintern,
kortare blir dagen,
mörkare blir mörkret,
blekare blir dragen.
Tills de milda känslor
alla ligga döda
i sitt hem vid polen
tigande och öde.
Om en fångstman kommer
vindvräkt över haven,
möttes han av ingen
i den tysta graven.
[ENGLISH]
3. Frozen In
Bleak as northern tempest,
Life´s relentless striving
Bites into the marrow,
Chills past all reviving.
Green-inwoven bower
Warmed by sun´s caresses
Turns to icy shieling
In North´s wilderness.
Yet within there shelter
Still some thoughts of kindness,
Bowed and bashful-seeming,
Grieving in their blindness.
Some, their fetters shaking,
Hardly have arisen,
Breathe the air, then stagger
Frozen to their prison.
Rending blasts of winter,
Warmth to ice congealing,
Leave them for life´s battle
Frail and sick past healing. -
Winter comes apace now,
Chill days shorter growing:
Blacker looms the blackness,
Features paler showing, -
Till the thoughts of kindness
Some brave hearts had cherished
Mid those icy regions
Desolate have perished.
Comes the wind-tost whaler
Blown upon those islands,
Not one soul he meeteth
In that grave of silence.
allas kamp mot alla
kyler genom märgen
och gör hjärtan kalla.
Det som lövomrankat
lyste varmt i solen
liknar snart en boning
på en ö vid polen.
Men ännu därinne
milda känslor bygga,
sitta där och sörja,
lutande och skygga.
Stundom de mödas
kylas fjättrar skaka,
vilja ut, men stappla
frysande tillbaka.
Kampens bistra frostvind
isar allt det varma,
alltför kallt är livet
för de veka arma
Längre lider vintern,
kortare blir dagen,
mörkare blir mörkret,
blekare blir dragen.
Tills de milda känslor
alla ligga döda
i sitt hem vid polen
tigande och öde.
Om en fångstman kommer
vindvräkt över haven,
möttes han av ingen
i den tysta graven.
[ENGLISH]
3. Frozen In
Bleak as northern tempest,
Life´s relentless striving
Bites into the marrow,
Chills past all reviving.
Green-inwoven bower
Warmed by sun´s caresses
Turns to icy shieling
In North´s wilderness.
Yet within there shelter
Still some thoughts of kindness,
Bowed and bashful-seeming,
Grieving in their blindness.
Some, their fetters shaking,
Hardly have arisen,
Breathe the air, then stagger
Frozen to their prison.
Rending blasts of winter,
Warmth to ice congealing,
Leave them for life´s battle
Frail and sick past healing. -
Winter comes apace now,
Chill days shorter growing:
Blacker looms the blackness,
Features paler showing, -
Till the thoughts of kindness
Some brave hearts had cherished
Mid those icy regions
Desolate have perished.
Comes the wind-tost whaler
Blown upon those islands,
Not one soul he meeteth
In that grave of silence.