Olof rider sig söder under ö,
han fäste Sissa lilla, tänkte hon var mö.
Olof breder ut kappan blå,
där födde Sissa lilla sönerna två.
Min fader han var en underlig man,
han byggde min bur så nära intill strand.
Elva voro de som min bur bröt,
men inte mer än en som min ära njöt.
Olof rider sig till sin moders gård,
och ute för honom moder hans står.
Hör du Herr Olof kära sonen min,
vi förer du så blekan brud med dig hem.
Hon må väl vara blek, hon må väl vara blå,
jag haver henne dragit genom järn och stål.
han fäste Sissa lilla, tänkte hon var mö.
Olof breder ut kappan blå,
där födde Sissa lilla sönerna två.
Min fader han var en underlig man,
han byggde min bur så nära intill strand.
Elva voro de som min bur bröt,
men inte mer än en som min ära njöt.
Olof rider sig till sin moders gård,
och ute för honom moder hans står.
Hör du Herr Olof kära sonen min,
vi förer du så blekan brud med dig hem.
Hon må väl vara blek, hon må väl vara blå,
jag haver henne dragit genom järn och stål.