SPARVENS VISA
Hör du sparven lilla, far du inte illa, när som vintern är så sträng och kall. Utan mycken möda, lär du dig att föda, som är nästan minst av fåglar all.
Kan du fågel lätta, mig helt kort berätta, från det allra första, minsta med det största. Säg om dig behagar, om din levnads dagar, ifrån början till din levnads s***.
l***ig nöjd och glader, jag min gud och fader, för det minsta grynet lov hem bär.
Stundom kroppen ryser, och när foten fryser, gömmer jag den uti mina klär.
När det mörker bliver, jag till sängs mig giver, uti kalla nätter jag mitt huvud sätter.
Under vingen lilla, sover sött och stilla, vakna glad om morgon lov hem bär.
När som dagen börjar, gud för födan sörjer, fast jag icke något hushåll har.
Året rikt av gröda, ger mig nog till föda, bordet dukas av en nådig far.
Stinn uti min kräva, hämtad utav näva, klara vattendroppar utan silver koppar.
Dricka mat och kläder, får jag och mig gläder, ty min gud all omsorg om mig har.
---
SPARVENS SHOW
Do you hear the sparrow small, you not bad, when the winter is so severe and cold. Without much effort, you learn to feed, which is almost the least of all the birds.
Can you bird lightweight, me briefly tell you, from the very first, smallest to the largest. Say if you please, if your living days, from start to your living end.
l***ig satisfaction and delight, my God and Father, for the smallest pellet was allowed home berries.
Sometimes the body shudders, and when the foot freezes, I hide the uti my dress.
In the darkness becometh, I go to bed me giveth, uti cold nights I put my head.
Under the wing small, asleep and still wake up happy if tomorrow permission home berries.
When the day begins, god of food mourn, though I do not have any household.
Year-rich crop, giving me enough to give birth, the table is served by a gracious father.
Fueled uti my request, taken out of cranesbill, clear water drops but silver cups.
Drinking food and clothing, I get, and I am, for my god all care for me.
Hör du sparven lilla, far du inte illa, när som vintern är så sträng och kall. Utan mycken möda, lär du dig att föda, som är nästan minst av fåglar all.
Kan du fågel lätta, mig helt kort berätta, från det allra första, minsta med det största. Säg om dig behagar, om din levnads dagar, ifrån början till din levnads s***.
l***ig nöjd och glader, jag min gud och fader, för det minsta grynet lov hem bär.
Stundom kroppen ryser, och när foten fryser, gömmer jag den uti mina klär.
När det mörker bliver, jag till sängs mig giver, uti kalla nätter jag mitt huvud sätter.
Under vingen lilla, sover sött och stilla, vakna glad om morgon lov hem bär.
När som dagen börjar, gud för födan sörjer, fast jag icke något hushåll har.
Året rikt av gröda, ger mig nog till föda, bordet dukas av en nådig far.
Stinn uti min kräva, hämtad utav näva, klara vattendroppar utan silver koppar.
Dricka mat och kläder, får jag och mig gläder, ty min gud all omsorg om mig har.
---
SPARVENS SHOW
Do you hear the sparrow small, you not bad, when the winter is so severe and cold. Without much effort, you learn to feed, which is almost the least of all the birds.
Can you bird lightweight, me briefly tell you, from the very first, smallest to the largest. Say if you please, if your living days, from start to your living end.
l***ig satisfaction and delight, my God and Father, for the smallest pellet was allowed home berries.
Sometimes the body shudders, and when the foot freezes, I hide the uti my dress.
In the darkness becometh, I go to bed me giveth, uti cold nights I put my head.
Under the wing small, asleep and still wake up happy if tomorrow permission home berries.
When the day begins, god of food mourn, though I do not have any household.
Year-rich crop, giving me enough to give birth, the table is served by a gracious father.
Fueled uti my request, taken out of cranesbill, clear water drops but silver cups.
Drinking food and clothing, I get, and I am, for my god all care for me.