ATT MÖTA MÖRKRET - Facing darkness
Måste jag skära handlederna för att kunna möta mörkret?
Våra egna synder speglar sig i våra egna handlingar
Jag blir handlingsförlamad och kvävs av mitt eget sekret
Allt vi känner är smärtan från det mörker vi fått
Nionde plågan
Att möta mörkret igen
Nionde plågan
Att se sin egen spegelbild
När jag öppnar ögonen är det bara mörker
En lång jävla resa för att bryta mönstret
Din egocentriska världsbild går före allting annat
Allt vi känner är ondska från det mörker vi fått
I mina drömmar ser jag ljuset
Jag är inte längre rädd för att möta mörkret
Stirrar ner i golvet för slippa ögonkontakt
Jag vill inte ljuga men det är ni som tvingar mig
Vägrar acceptera bilden av mig själv
Allt vi känner är ångest från det mörker vi fått
When the night has set, when the mind has blackened and only darkness is left. When we can not grasp the idea that in the darkness one will always find answers. Many a**ociate darkness with death, evil and anxiety while others actually find comfort in darkness. I often have to lie to my friends when they ask how I'm doing. People can't seem to grasp how bad I sometimes feel. I imagine they are scared to hear the truth. I think a lot of people feel uncomfortable and powerless over how to respond. Sometimes it is hard to accept that one is carrying a darkness. My advice is: even if it's hard, to not become a victim but try to take control of the situation and exploit its capacity instead. When you reach that level of insight you can turn it into your advantage. Nowadays I feel I've come far, I'm no longer scared of facing darkness.
Måste jag skära handlederna för att kunna möta mörkret?
Våra egna synder speglar sig i våra egna handlingar
Jag blir handlingsförlamad och kvävs av mitt eget sekret
Allt vi känner är smärtan från det mörker vi fått
Nionde plågan
Att möta mörkret igen
Nionde plågan
Att se sin egen spegelbild
När jag öppnar ögonen är det bara mörker
En lång jävla resa för att bryta mönstret
Din egocentriska världsbild går före allting annat
Allt vi känner är ondska från det mörker vi fått
I mina drömmar ser jag ljuset
Jag är inte längre rädd för att möta mörkret
Stirrar ner i golvet för slippa ögonkontakt
Jag vill inte ljuga men det är ni som tvingar mig
Vägrar acceptera bilden av mig själv
Allt vi känner är ångest från det mörker vi fått
When the night has set, when the mind has blackened and only darkness is left. When we can not grasp the idea that in the darkness one will always find answers. Many a**ociate darkness with death, evil and anxiety while others actually find comfort in darkness. I often have to lie to my friends when they ask how I'm doing. People can't seem to grasp how bad I sometimes feel. I imagine they are scared to hear the truth. I think a lot of people feel uncomfortable and powerless over how to respond. Sometimes it is hard to accept that one is carrying a darkness. My advice is: even if it's hard, to not become a victim but try to take control of the situation and exploit its capacity instead. When you reach that level of insight you can turn it into your advantage. Nowadays I feel I've come far, I'm no longer scared of facing darkness.