[Intro]
Med sabbade stämband... Ha!
I en värld där alla vill va "näst-längst-fram-bögen"
Pst/Q... från MBMA... Mobbade Barn Med Automatvapen...
[Vers 1]
Med flottiga fingertoppar, toppar penngreppet, släpper sällan
Räcker mellan jord och måne medan hjärnan sätter fällan
Sällan efter, kan välan gälla mig utan styrhjälp
Född levande regerande med världens bredaste synfält,
Valpen, du förstår när du väl har skalpen under naglarna
Tagen i kragarna, huvet under armen, vilande på lagrarna
Du hav alla, lever på att resten av ditt crew har laganda
Detta är sista gången du leker Lucitania mellan jagarna,
Dagarna i ända, som om ni blev skändade med kalendrar,
Ändrar ni kända rim som inte ens går att använda
Ansträngda, medan jag överallt står över allt
Tag med dig alla tricks, för du kommer garanterat behöva allt
Rövar allt från föga kalla knattar som klappar igen
Teflonminnet inne mellan mina tinningar glappar igen,
Det är därför jag rappar igen, en aria med nariga läppar
Farliga flippar, ta mark tills hela din area släpper
[Refräng]
Andas uuut,
När cyanidsmaken har blandats uuut,
Er sammanslutning kommer landa mjuuukt
På mitt kommando tar er anda sluuut,
Så andas uuut
[Vers 2]
Låter åter din navel presentera sig för ryggraden
Huserar rim till den milda grad att jag bryter mot bygglagen
-Sparka röv med myggjagare-, det är det dethär känns som
Det är det det är, det här, men inte du, inte ens om
Du blev den sista tragedin du drar ett jävla skämt om
Tänk om, för jag hörde dig, "Sveriges projekt fyrahundrafemton"
Vem som än kom, sänd som följetong till avsändaren
Och "tappar andan" som skäl och festar med gravskändare
Ändrar dig, och "Skulle bara...", från och med nu är du fanimej portad,
Stå där med pannan veckad som sju dar i samma skjorta
Lortig, DJ Mendez, snedstreck Menendez på svenska
Med förbundna ögon, rycker ut ryggrader på känsla
Ensam, gränsar till alla länder
Ni kunde lika gärna va celibata onanister som vistas på Antarktis så ofta ni får kalla händer
Men alla vänder änna tillbaks ända till sitt ursprung,
därför står du med huvet i röven på dig själv, urdumt...
*sampling*
"Jaa, det är någonting så fruktansvärt.
Man måste ha varit med om det själv för att förstå hur hemskt det är"
[Refräng]
[Vers 3]
Virar hjärnan runt er jävlar, och kväver er långsamt,
Kom fram, var är ni nånstans, hiphoppare i h***långdans?
Min landning möts med en blandning av andning och andlöshet
Läcker, och jag reppar inget, för det täcker upp talanglöshet
Utom MBMA, den största anledningen till paranoia
På 16- till 30-åringar, fattar hiphop med två fingrar
Smårimmar, beter med min intelligens och min musiksmak
Och avhandlar varför jag vandaliserar er för en skitsak
Översätter oförrätter för resten av rikets skitsmak
Hänger längst bak i sällskap med MBMA på din likvaka
Inga blickar når hit bak, lever med ytterligare hycklare
Som uttrycker sig godtyckligt på hopknycklade lappar
Otippad tackar dom som gör att vi saknar motstycke
Orden håller fötterna på jorden med ett två-tons fotsmycke
Jag log mycket förut, men nu skakar ni inför mimiken,
Jag är hemma från ännu en dag på Creutzfeldt-Jakobs-kliniken
*sampling*
"Jag står inte ut med det här längre...
Ibland är det så att jag tror att jag håller på att bli tokig.
Finns det verkligen ingenting som hjälper...?"
Med sabbade stämband... Ha!
I en värld där alla vill va "näst-längst-fram-bögen"
Pst/Q... från MBMA... Mobbade Barn Med Automatvapen...
[Vers 1]
Med flottiga fingertoppar, toppar penngreppet, släpper sällan
Räcker mellan jord och måne medan hjärnan sätter fällan
Sällan efter, kan välan gälla mig utan styrhjälp
Född levande regerande med världens bredaste synfält,
Valpen, du förstår när du väl har skalpen under naglarna
Tagen i kragarna, huvet under armen, vilande på lagrarna
Du hav alla, lever på att resten av ditt crew har laganda
Detta är sista gången du leker Lucitania mellan jagarna,
Dagarna i ända, som om ni blev skändade med kalendrar,
Ändrar ni kända rim som inte ens går att använda
Ansträngda, medan jag överallt står över allt
Tag med dig alla tricks, för du kommer garanterat behöva allt
Rövar allt från föga kalla knattar som klappar igen
Teflonminnet inne mellan mina tinningar glappar igen,
Det är därför jag rappar igen, en aria med nariga läppar
Farliga flippar, ta mark tills hela din area släpper
[Refräng]
Andas uuut,
När cyanidsmaken har blandats uuut,
Er sammanslutning kommer landa mjuuukt
På mitt kommando tar er anda sluuut,
Så andas uuut
[Vers 2]
Låter åter din navel presentera sig för ryggraden
Huserar rim till den milda grad att jag bryter mot bygglagen
-Sparka röv med myggjagare-, det är det dethär känns som
Det är det det är, det här, men inte du, inte ens om
Du blev den sista tragedin du drar ett jävla skämt om
Tänk om, för jag hörde dig, "Sveriges projekt fyrahundrafemton"
Vem som än kom, sänd som följetong till avsändaren
Och "tappar andan" som skäl och festar med gravskändare
Ändrar dig, och "Skulle bara...", från och med nu är du fanimej portad,
Stå där med pannan veckad som sju dar i samma skjorta
Lortig, DJ Mendez, snedstreck Menendez på svenska
Med förbundna ögon, rycker ut ryggrader på känsla
Ensam, gränsar till alla länder
Ni kunde lika gärna va celibata onanister som vistas på Antarktis så ofta ni får kalla händer
Men alla vänder änna tillbaks ända till sitt ursprung,
därför står du med huvet i röven på dig själv, urdumt...
*sampling*
"Jaa, det är någonting så fruktansvärt.
Man måste ha varit med om det själv för att förstå hur hemskt det är"
[Refräng]
[Vers 3]
Virar hjärnan runt er jävlar, och kväver er långsamt,
Kom fram, var är ni nånstans, hiphoppare i h***långdans?
Min landning möts med en blandning av andning och andlöshet
Läcker, och jag reppar inget, för det täcker upp talanglöshet
Utom MBMA, den största anledningen till paranoia
På 16- till 30-åringar, fattar hiphop med två fingrar
Smårimmar, beter med min intelligens och min musiksmak
Och avhandlar varför jag vandaliserar er för en skitsak
Översätter oförrätter för resten av rikets skitsmak
Hänger längst bak i sällskap med MBMA på din likvaka
Inga blickar når hit bak, lever med ytterligare hycklare
Som uttrycker sig godtyckligt på hopknycklade lappar
Otippad tackar dom som gör att vi saknar motstycke
Orden håller fötterna på jorden med ett två-tons fotsmycke
Jag log mycket förut, men nu skakar ni inför mimiken,
Jag är hemma från ännu en dag på Creutzfeldt-Jakobs-kliniken
*sampling*
"Jag står inte ut med det här längre...
Ibland är det så att jag tror att jag håller på att bli tokig.
Finns det verkligen ingenting som hjälper...?"