Av nordlig prägel fôrst hôres viska
Den arga vind som fimbultrakter skola piska
I kulet väder
Den härdar den som pinad ôdemark beträder
Dess karga klagan så ôdesdiger
Nu likt ett härskri emot himlabågen stiger
Dess grymma iver
En hôstlig årstidssång som tystnaden fôrdriver
Dess makt nu stegras, de veka fasar
Infôr den stormblåst som i luftfärder rasar
Nu sorg befaras
Inunder olycksmoln där dôd skall vederfaras
De dystra toner som ekar åter
Besjungs av f**ra stämmor som fôr vinden gråter
Den omilt kväver
Då, likt en vredgad gudom som sitt dôdsgarn väver
Refräng:
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom
Det råder vargtid och bråda dagar
Ej ens den rovlystne järv i blodtôrst jagar
Fôr regnets ilar
Bland klippors skydd då han i blodruset vilar
När nordlig fornmakt sig framåt bryter
I raseri då ilsket fimbulstormen ryter
Den själaprôvar
Det starka folk som i fôrgätna marker strôvar
Den piskar nu fjällets snôklädda rygg
Där rimfrostgrå jôkeltungor består
Den isande kraft så vederligt stygg
Varslar om vinter dräpande svår
Refräng:
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom
Den arga vind som fimbultrakter skola piska
I kulet väder
Den härdar den som pinad ôdemark beträder
Dess karga klagan så ôdesdiger
Nu likt ett härskri emot himlabågen stiger
Dess grymma iver
En hôstlig årstidssång som tystnaden fôrdriver
Dess makt nu stegras, de veka fasar
Infôr den stormblåst som i luftfärder rasar
Nu sorg befaras
Inunder olycksmoln där dôd skall vederfaras
De dystra toner som ekar åter
Besjungs av f**ra stämmor som fôr vinden gråter
Den omilt kväver
Då, likt en vredgad gudom som sitt dôdsgarn väver
Refräng:
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom
Det råder vargtid och bråda dagar
Ej ens den rovlystne järv i blodtôrst jagar
Fôr regnets ilar
Bland klippors skydd då han i blodruset vilar
När nordlig fornmakt sig framåt bryter
I raseri då ilsket fimbulstormen ryter
Den själaprôvar
Det starka folk som i fôrgätna marker strôvar
Den piskar nu fjällets snôklädda rygg
Där rimfrostgrå jôkeltungor består
Den isande kraft så vederligt stygg
Varslar om vinter dräpande svår
Refräng:
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom