Under en blodröd himmel
på ett berg bortom skog,
spejar höken över vidderna
vaksamt och stilla.
Trummor hörs i fjärran
som ekon av en förgången tid,
då elden härjade i skogar och hem,
då ljuset förpestade vårat liv
Fågelsången har tystnat,
bäcken står nästan stilla,
höken höjer sina vingar,
dagen går mot sitt s***.
Korp och hök cirklar tillsammans,
än en gång enade i skyn,
Ulv, människa och troll,
skärvor av ett annat liv.
Stålklädda hovar trampar i väntan,
sparkar upp grus och damm.
För alltid, för evigt
deras dag har tvinat till stoft.
I mörka vindars skepnad,
som ett svart regn faller,
väter vi deras kroppar,
dränker dem i mörkrets namn.
Under en blodröd måne,
på berg bortom skog,
ljuset har nu tvinat,
mörkret tar äntligen vid.
Med ansiktet i ett vridet grin,
som ljusets bane färdas vi.
Stridsropen ekar i skogar och berg,
stålets sång dränker blodig jord...
på ett berg bortom skog,
spejar höken över vidderna
vaksamt och stilla.
Trummor hörs i fjärran
som ekon av en förgången tid,
då elden härjade i skogar och hem,
då ljuset förpestade vårat liv
Fågelsången har tystnat,
bäcken står nästan stilla,
höken höjer sina vingar,
dagen går mot sitt s***.
Korp och hök cirklar tillsammans,
än en gång enade i skyn,
Ulv, människa och troll,
skärvor av ett annat liv.
Stålklädda hovar trampar i väntan,
sparkar upp grus och damm.
För alltid, för evigt
deras dag har tvinat till stoft.
I mörka vindars skepnad,
som ett svart regn faller,
väter vi deras kroppar,
dränker dem i mörkrets namn.
Under en blodröd måne,
på berg bortom skog,
ljuset har nu tvinat,
mörkret tar äntligen vid.
Med ansiktet i ett vridet grin,
som ljusets bane färdas vi.
Stridsropen ekar i skogar och berg,
stålets sång dränker blodig jord...