Så lämnar jag den by som sett mej födas,
snart sover den en evig törnrossömn.
Ty borta är dess ungdom, blott de gamla lever kvar,
i denna bygd som en gång blomstrat har.
Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer!
Det finns ingen som kan ändra det som sker.
Aldrig mer hörs skratt från ängen,
glada röster - Ingenting.
Mörk och dyster ruvar skogen runtomkring.
2. Här sprang det nakna barn i sommarns dagar,
och klövern stod så saftig och så grön.
Vi badade i viken och det hördes glada skratt
från ungdom i den ljusa sommarnatt.
Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer!
Det finns ingen som kan ändra det som sker.
När de gamlas röster tystnat,
då är stillheten total.
Skulle någon minnas sen en öde dal?
3. Man måste alltid gå i takt med tiden,
dum vore jag att ensam spjärna mot.
Men ändå känns det som jag svikit någon gammal vän.
Farväl, vi kanske aldrig ses igen.
Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer!
Det finns ingen som kan ändra det som sker.
Det finns ingen plats för tårar,
ingen anledning till gråt.
Det är ändå ingenting att göra åt.
snart sover den en evig törnrossömn.
Ty borta är dess ungdom, blott de gamla lever kvar,
i denna bygd som en gång blomstrat har.
Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer!
Det finns ingen som kan ändra det som sker.
Aldrig mer hörs skratt från ängen,
glada röster - Ingenting.
Mörk och dyster ruvar skogen runtomkring.
2. Här sprang det nakna barn i sommarns dagar,
och klövern stod så saftig och så grön.
Vi badade i viken och det hördes glada skratt
från ungdom i den ljusa sommarnatt.
Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer!
Det finns ingen som kan ändra det som sker.
När de gamlas röster tystnat,
då är stillheten total.
Skulle någon minnas sen en öde dal?
3. Man måste alltid gå i takt med tiden,
dum vore jag att ensam spjärna mot.
Men ändå känns det som jag svikit någon gammal vän.
Farväl, vi kanske aldrig ses igen.
Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer!
Det finns ingen som kan ändra det som sker.
Det finns ingen plats för tårar,
ingen anledning till gråt.
Det är ändå ingenting att göra åt.