Året är 1718, svenskar i strid för sitt land
Genom tät rök och dimma, fanan i striden bärs fram
Karoliner gamla som unga, laddar musköt och lägger an
De död och förintelse bringa, i blodig strid man mot man
Med värjan i sin hand, stoltheten i brand
Under den gula och den blå
Karoliners mod, kom från sitt svenska blod
Aldrig vika, bara att gå på
Över gränsen mot Halden, Kung Karl ledde sin här
Segervisshet präglar leden, mot ära och stolthet det bär
Isande vind piskar kinden, på varje svensk karolin
Fästning reser sig väldig, mot den dånande skyn
Med värjan i sin hand, stoltheten i brand
Under den gula och den blå
Karoliners mod, kom från sitt svenska blod
Aldrig vika, bara att gå på
Men mitt i krigets inferno, ljöd ljudet av en kula så tung
Den syn som mötte soldater, var att mot mark föll en döende kung
Över fjällen gick marschen, en svensk armes återtåg
Frusna karoliner bar båren, där Kung Karl XII låg
Vid vägen låg stelfrusna kroppar, en marsch genom dödens land
Att gå på var deras sista hopp, med sitt öde i Armfeldts hand
Med värjan i sin hand, stoltheten i brand
Under den gula och den blå
Karoliners mod, kom från sitt svenska blod
Aldrig vika, bara att gå på
Genom tät rök och dimma, fanan i striden bärs fram
Karoliner gamla som unga, laddar musköt och lägger an
De död och förintelse bringa, i blodig strid man mot man
Med värjan i sin hand, stoltheten i brand
Under den gula och den blå
Karoliners mod, kom från sitt svenska blod
Aldrig vika, bara att gå på
Över gränsen mot Halden, Kung Karl ledde sin här
Segervisshet präglar leden, mot ära och stolthet det bär
Isande vind piskar kinden, på varje svensk karolin
Fästning reser sig väldig, mot den dånande skyn
Med värjan i sin hand, stoltheten i brand
Under den gula och den blå
Karoliners mod, kom från sitt svenska blod
Aldrig vika, bara att gå på
Men mitt i krigets inferno, ljöd ljudet av en kula så tung
Den syn som mötte soldater, var att mot mark föll en döende kung
Över fjällen gick marschen, en svensk armes återtåg
Frusna karoliner bar båren, där Kung Karl XII låg
Vid vägen låg stelfrusna kroppar, en marsch genom dödens land
Att gå på var deras sista hopp, med sitt öde i Armfeldts hand
Med värjan i sin hand, stoltheten i brand
Under den gula och den blå
Karoliners mod, kom från sitt svenska blod
Aldrig vika, bara att gå på