Konsten vill jag lova, fru Ramona.
Konsten är mitt verkliga motiv.
Gesten, det är gesten, fru Ramona.
Som ger innehåll och mening åt vårt liv.
Hemligheten är att vara hemlig. Dold i skuggan av sin egen konst.
Befriad fast i bundna former. Osedd som ett aldrig kopierat negativ.
Djupt under lidelsernas mörka strömmar. Flödar en källa som är kall och klar.
Som när man vaknar upp ur vilda feberdrömmar, och söker efter någon och någon finns kvar.
Som inte låter rubba sig av tidens plågor, eller av rummets så förvridna perspektiv.
ett ljus som lyser starkare än skräckens lågor, en mera verklig verklighet, ett alternativ.
Konsten vill jag lova, fru Ramona.
Konsten har sin egen sensmoral.
Just som ni, ja så som ni fru Ramona,
alltid har stått bortom allt förtal.
Ingestans skall foten finna fäste Ingenstans skall frågan få ett svar.
Livets mening är så tung att bära. Meningslösa gåtor är ett bättre val.
Djupt under lidelsernas mörka strömmar. Flödar en källa som är kall och klar.
Som när man vaknar upp ur vilda feberdrömmar, och söker efter någon och någon finns kvar.
Som inte låter rubba sig av tidens plågor, eller av rummets så förvridna perspektiv.
ett ljus som lyser starkare än skräckens lågor, en mera verklig verklighet, ett alternativ.
Konsten vill jag lova, fru Ramona.
Konstens nästan marmorvita hand,
liknar er, ja den liknar er, fru Ramona.
När ni snuddar vid min nån gång ibland.
Kärleken är alldeles för kännslig. Skönheten är allt för bräckligt skör.
Friheten är alldeles för flyktig. Konsten bara konsten sätter Wingens skäl ibrand.
Konsten är mitt verkliga motiv.
Gesten, det är gesten, fru Ramona.
Som ger innehåll och mening åt vårt liv.
Hemligheten är att vara hemlig. Dold i skuggan av sin egen konst.
Befriad fast i bundna former. Osedd som ett aldrig kopierat negativ.
Djupt under lidelsernas mörka strömmar. Flödar en källa som är kall och klar.
Som när man vaknar upp ur vilda feberdrömmar, och söker efter någon och någon finns kvar.
Som inte låter rubba sig av tidens plågor, eller av rummets så förvridna perspektiv.
ett ljus som lyser starkare än skräckens lågor, en mera verklig verklighet, ett alternativ.
Konsten vill jag lova, fru Ramona.
Konsten har sin egen sensmoral.
Just som ni, ja så som ni fru Ramona,
alltid har stått bortom allt förtal.
Ingestans skall foten finna fäste Ingenstans skall frågan få ett svar.
Livets mening är så tung att bära. Meningslösa gåtor är ett bättre val.
Djupt under lidelsernas mörka strömmar. Flödar en källa som är kall och klar.
Som när man vaknar upp ur vilda feberdrömmar, och söker efter någon och någon finns kvar.
Som inte låter rubba sig av tidens plågor, eller av rummets så förvridna perspektiv.
ett ljus som lyser starkare än skräckens lågor, en mera verklig verklighet, ett alternativ.
Konsten vill jag lova, fru Ramona.
Konstens nästan marmorvita hand,
liknar er, ja den liknar er, fru Ramona.
När ni snuddar vid min nån gång ibland.
Kärleken är alldeles för kännslig. Skönheten är allt för bräckligt skör.
Friheten är alldeles för flyktig. Konsten bara konsten sätter Wingens skäl ibrand.