På segerrika marker vi träder, där berg och skogar tala forntids bragd
Han ropar dig, den sång, som stormen kväder kring kämpars aska, djupt i högen lagd:
Kan du förgäta dina stora fäder och ibland deras skuggor stå försagd?
Steg då med deras ätt och deras seder ock Nordens kraft i gravens sköte neder.
Nej, genom det, de forna dygders tempel, för evigheten rest på denna jord!
Är hon ej med naturens egen stämpel till manlighetens starka boning gjord?
Upplivom dem, de forntida exempel av ära, kraft och tro uti vår Nord!
Då skola i vårt fall vi även hämnas och Manhems namn på jorden åter nämnas.
Han ropar dig, den sång, som stormen kväder kring kämpars aska, djupt i högen lagd:
Kan du förgäta dina stora fäder och ibland deras skuggor stå försagd?
Steg då med deras ätt och deras seder ock Nordens kraft i gravens sköte neder.
Nej, genom det, de forna dygders tempel, för evigheten rest på denna jord!
Är hon ej med naturens egen stämpel till manlighetens starka boning gjord?
Upplivom dem, de forntida exempel av ära, kraft och tro uti vår Nord!
Då skola i vårt fall vi även hämnas och Manhems namn på jorden åter nämnas.