De tog mig till en plats där inget växte
Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid
De tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus
Där alla dörrar var så tunga att de inte krävde lås
De ledde mig förbi rader av stärkta sängar
Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden
De skriver ditt namn just när regnet träffar fönstren
Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv
Och de tog mig till en s***sig strand
Där vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant
På en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa
Och förvandla evig skog till skvallerpress
Och de pekar mot en fond, giftgula moln
Orangea lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengrå torn
De viskar i mitt öra:
"Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?"
När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna
Så vänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag vaknar i en sal, på ett skuggigt sjukhus står en kvinna
vid min säng som blekt sina tänder en grad för hårt
Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors
Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm
Och min hud är vitt porslin, små ilskna utslag är en släng av allergi främst mot min samtid och min tro
Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar
Vem du var, det har jag glömt för längesen
När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna
Så vänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
(English)
They took me to a place where nothing grew
To a place where only the shadows in the dust had time
They took me to a ward, a sun-bleached hospital
Where all the doors were so heavy that they did not need locks
They led me past rows of starched beds
Where our steps will echo long after we have all gone from time
They write your name just when the rain hits the windows
And an evil wind shakes the trees, tambourine-shakers of dead leaves
And they took me to a dirty beach
Where the ghosts of the surfers who drowned collect PET-bottles for deposit
On a dirt road between fields where the flowers of evil were allowed to grow
And change eternal forest into tabloids
And they point to a background, poison-yellow clouds
Orange lamps, silent silos, jets' smoke trails, bone-gray towers
They whisper in my ear
"Do you see the future, do you see how nothing grows, nothing lives but nothing dies?"
When you can finally see all the mechanisms behind
Then you will never be afraid again
When you can finally see all emperors stand naked
Then everything turns again
Everything turns around again
I wake up in a ward, in a shadowy hospital stands a woman
by my bed who bleached her teeth a bit too much
She strokes my cheek gently with a hand as artificial as dolls
Wrinkle-free, ringless, painted, heavy and fever-warm
My skin is white porcelain, small angry rashes are a touch of
allergy mainly against my times and my faith
I write your name uncertainly on a postcard, as if to test
who you were, I have forgotten long ago
When you can finally see who is pulling all the strings
Then you will never be afraid again
When you can finally see all emperors stand naked
Then everything turns again
Everything turns around again
I walk alone into the light
I walk alone into the light
I walk alone into the light
I walk alone into the light
Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid
De tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus
Där alla dörrar var så tunga att de inte krävde lås
De ledde mig förbi rader av stärkta sängar
Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden
De skriver ditt namn just när regnet träffar fönstren
Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv
Och de tog mig till en s***sig strand
Där vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant
På en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa
Och förvandla evig skog till skvallerpress
Och de pekar mot en fond, giftgula moln
Orangea lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengrå torn
De viskar i mitt öra:
"Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?"
När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna
Så vänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag vaknar i en sal, på ett skuggigt sjukhus står en kvinna
vid min säng som blekt sina tänder en grad för hårt
Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors
Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm
Och min hud är vitt porslin, små ilskna utslag är en släng av allergi främst mot min samtid och min tro
Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar
Vem du var, det har jag glömt för längesen
När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna
Så vänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
(English)
They took me to a place where nothing grew
To a place where only the shadows in the dust had time
They took me to a ward, a sun-bleached hospital
Where all the doors were so heavy that they did not need locks
They led me past rows of starched beds
Where our steps will echo long after we have all gone from time
They write your name just when the rain hits the windows
And an evil wind shakes the trees, tambourine-shakers of dead leaves
And they took me to a dirty beach
Where the ghosts of the surfers who drowned collect PET-bottles for deposit
On a dirt road between fields where the flowers of evil were allowed to grow
And change eternal forest into tabloids
And they point to a background, poison-yellow clouds
Orange lamps, silent silos, jets' smoke trails, bone-gray towers
They whisper in my ear
"Do you see the future, do you see how nothing grows, nothing lives but nothing dies?"
When you can finally see all the mechanisms behind
Then you will never be afraid again
When you can finally see all emperors stand naked
Then everything turns again
Everything turns around again
I wake up in a ward, in a shadowy hospital stands a woman
by my bed who bleached her teeth a bit too much
She strokes my cheek gently with a hand as artificial as dolls
Wrinkle-free, ringless, painted, heavy and fever-warm
My skin is white porcelain, small angry rashes are a touch of
allergy mainly against my times and my faith
I write your name uncertainly on a postcard, as if to test
who you were, I have forgotten long ago
When you can finally see who is pulling all the strings
Then you will never be afraid again
When you can finally see all emperors stand naked
Then everything turns again
Everything turns around again
I walk alone into the light
I walk alone into the light
I walk alone into the light
I walk alone into the light