Kristallen den fina som solen månd skina,
som stjärnorna blänka i skyn.
Jag vet en flicka i dygden den fina,
en flicka i denna byn.
Min vän, min vän och älskogsblomma!
Ack, om vi kunde tillsammans komma,
och jag vore vännen din
och du allra kärestan min!
Du ädela ros och förgyllande skrin.
Kristallen den fina som solen månd skina,
som stjärnorna blänka i skyn.
Jag vet en flicka i dygden den fina,
en flicka i denna byn.
Min vän, min vän och älskogsblomma!
Ack, om vi kunde tillsammans komma,
och jag vore vännen din
och du allra kärestan min!
Du ädela ros och förgyllande skrin.
Och om jag än fore till världenes ände,
så ropar mitt hjärta till dig.
Och om jag än fore till världenes ände,
så ropar mitt hjärta till dig,
till dig, min vän och älskogsblomma!
Ack, om vi kunde tillsammans komma,
och jag vore vännen din
och du allra kärestan min!
Du ädela ros och förgyllande skrin.
som stjärnorna blänka i skyn.
Jag vet en flicka i dygden den fina,
en flicka i denna byn.
Min vän, min vän och älskogsblomma!
Ack, om vi kunde tillsammans komma,
och jag vore vännen din
och du allra kärestan min!
Du ädela ros och förgyllande skrin.
Kristallen den fina som solen månd skina,
som stjärnorna blänka i skyn.
Jag vet en flicka i dygden den fina,
en flicka i denna byn.
Min vän, min vän och älskogsblomma!
Ack, om vi kunde tillsammans komma,
och jag vore vännen din
och du allra kärestan min!
Du ädela ros och förgyllande skrin.
Och om jag än fore till världenes ände,
så ropar mitt hjärta till dig.
Och om jag än fore till världenes ände,
så ropar mitt hjärta till dig,
till dig, min vän och älskogsblomma!
Ack, om vi kunde tillsammans komma,
och jag vore vännen din
och du allra kärestan min!
Du ädela ros och förgyllande skrin.